Svante Weyler: I det giftiga Ungern blir författarna syndabockar

PUBLICERAD 09:41

Krisztina Tóth föreslog att fler kvinnliga författare borde läsas i Ungerns skolor. Det räckte för att hon skulle bli utsatt för en hatkampanj.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.

Dela på Facebook Dela på Twitter Tipsa om artikel Kommentera4

Läs senare

Krisztina Tóth heter en ungersk författarinna, poet mest, men hon har också skrivit barnböcker och prosa. På svenska finns romanen ”Pixel”. Hon är översatt runt om i världen, har fått de finaste priserna i hemlandet, en som hon borde väl ungrarna vara stolta över?

Men av den österrikiska veckotidningen Falter får hon i stället frågan om hon har funderat på att gå i exil. Hon svarar som en gång Imre Kertész gjorde på samma fråga: ”Ungerskan är mitt arbetsverktyg. Jag älskar den ungerska kulturen, i trettio år har jag tjänat den väl, förevigat den på 16 språk och representerat landet på festivaler. Nu kastas jag till vargarna och görs till åtlöje. Det är oförlåtligt. De har förstört mitt liv, fattar ni? Trots det har jag aldrig velat lämna.”

Vad är det som hänt? Jo, Krisztina Tóth svarade, tillsammans med 10 andra författare, på en litteraturbloggs oskyldiga fråga om vad hon skulle vilja ändra i skolornas lista över obligatorisk läsning. Några klassiker kunde gott vila för ett par mer samtida böcker och gärna av kvinnliga författare med kvinnliga huvudpersoner, blev svaret.

Det räckte, sedan veckor haglar invektiven över henne på nätet och i medierna. Cancel culture! ropar man i skitstormen till henne. Hade hon varit man hade inget hänt tror hon: ”Regeringens linje är att kvinnor ska stanna hemma och föda så många barn som möjligt och inte blanda sig i mäns affärer … Hur skulle det kunna vara annorlunda i ett land vars premiärminister på en fråga från en journalist svarade: ’Jag befattar mig inte med kvinnors angelägenheter.’”

Krisztina Tóth har flyttat sin dotter från den kommunala skolan till en privat, judisk och hoppas att hon ska få det lugnare där och slippa plikta för sin mors frisinne. Det har höjts röster till hennes försvar från kolleger och litterära institutioner, och fallet har väckt uppmärksamhet i utlandet.

”Ett tveeggat svärd” kallar hon stödet utifrån, å ena sidan hoppas hon på en stark signal därifrån, men å den andra: ”Det kan naturligtvis hända att angreppen mot mig då blir ännu mer förintande om jag som vanligt kallas för en ’betald Sorosagent’. Hela tiden denna paranoida jakt på fiender och syndabockar.”

Och apropå listan över obligatoriska böcker: sedan en tid tillbaka finns inte längre Kertész med på den.